Det är lite märkligt hur jag ideligen ramlar in på nya spår i mitt liv. Eller rättare sagt hur jag hela tiden får mitt liv berikat med nya erfarenheter och nya intressen.

Att jag började med min biodling var inget planerat utan det bara blev.

Jag har bott i detta hus större delen av mitt liv. Bodde här som 6-10 åring och flyttade sedan tillbaka när jag var 21 år. Det har nu gått 34 år sedan jag flyttade hit och mycket har hänt.

Jag blev egen företagare och började driva en redovisningsbyrå när jag var 25 år och jobbade då parallellt som ekonomiansvarig på ett större företag.

Kontoret hemma hade jag i hallen på övervåningen och det var där som det började.

När jag satt där i mitt anletes svett så kom det ett bi ut från vindsluckan och flög vidare över mitt huvud och ut genom balkongdörren. Efter en stund kom det ett till, och ett till, och ett till. Till slut var det sådan trafik att jag fick svårt att koncentrera mig på mitt jobb. 

Till slut blev jag tvungen att göra något. Jag kommer inte ihåg riktigt hur det gick till, men jag fick kontakt med traktens bikontrollant och han och hans fru kom för att hjälpa mig med bina. 

Ett fasligt jobb började med att lokalisera var de höll hus. Innertaket i långgarderoben revs ned men vi hittade inte vart de hade slagit sig till ro. Rök puffades in och en blandning av bittermandelolja och vatten sprutades in då de visst inte skulle trivas med denna doft. Till slut så sattes en temporär kupa uppe på taket. I kupan fanns det färdiga ramar och en ram med honung och lite yngel. Förhoppningsvis skulle de välja denna boning istället. Och det gjorde de och på så sätt började jag med min biodling. Hade de bestämt för att flytta hit så kunde jag lika gärna bli biodlare också. Det här var för snart tjugo år sedan och fortfarande finns det bin här och inte bara ett samhälle.