Det här blev ett väldigt långt inlägg, men det ger en liten bild av hur Annelunds Eko nöt och lamm skapades. 

Jag driver själv en redovisningsbyrå sedan trettio år tillbaka. När jag startade den, 25 år gammal, med mina första uppdrag, så hade jag även en heltidsanställning som ekonomiansvarig. Men sedan 20 år tillbaka så har jag varit egenföretagare på heltid.

På gården Annelund har jag först bott som liten men vår familj flyttade när jag var 10 år till en, på den tiden, stor mjölkgård med 25 mjölkkor. Mina föräldrar, med ursprung som stadsbor, blev alltså bönder när de var 37 och 38 år gamla. Själv flyttade jag in till Eskilstuna så fort jag bara kunde som artonåring. Hade alltså inte slutat gymnasiet, men fick ekonomin att gå ihop med att jobba helger och lov samt minimalt med studielån. Men som 21 åring hade jag fått nog av stan och flyttade tillbaka till mitt älskade Annelund 1986 och fick mina föräldrar som hyresvärd. Annelund köpte jag loss 1994 och hur det gick till vet jag knappt själv då min pappa inte var den som sålde något :) men på något sätt fick jag honom att sälja gården för marknadsvärde. 

Thomas är även han stadsbo från början, men har tillbringat alla sina lov och helger under hela sin uppväxt hos sin farfar och farmor som hade ett liten mjölkgård med 10-15 kor. Där slet han, lycklig, i sin anletes svett med att göra alla de sysslor som en bonde gör. Bättre utbildning än så kan man inte få om man vill jobba som bonde när man har vuxit upp. Gården som hans farmor och farfar ägde var Lövåsen som ligger tvärs över skogen från Annelund.

Mycket vatten han rinna under bron innan vi råkade mötas, men nu har det gått tolv år sedan vi träffades.

Jag blev mamma för första gången, och Thomas pappa för första gången, när jag var 44 år gammal och fick mitt andra barn 46 år gammal. Vilken lycka!!!

Början på Annelunds Eko nöt och lamm startades 2010 då vi fick möjlighet att köpa in en av granngårdarna till Annelund. Den gården heter Östtorp med åker och mark på 6 hektar. Det var då vi köpte vår första kvigkalv. Hon är nu vår äldsta ko på gården. Bostaden var tvungen att helsaneras och renoveras då den tidigare hyresgästen hade varit storrökare. Thomas och hans pappa gjorde all renovering, både utsida och insida. Allt inne revs ned, väggar, tak allt luktade rök. Till och med inne i garderoberna luktade det rök. Tilläggsisolering, ny panel på utsidan, nya fönster och ny dörr. Men nu är bostaden uthyrd och vi använder oss av ekonomibyggnaderna och hag- samt åkermark. Det var stiftet som ägde gården innan och han som bodde där hade bott där i hela sitt liv och han var tredje generationen som hade arrenderat gården av stiftet. Avstyckningen som gjordes tog förstås inte med all mark som Folke hade brukat. Resterande mark fick vi arrendera av stiftet, det var och är ytterligare 6 hektar. 

Intill Annelund finns ytterligare en granngård som heter Lindbäcken. Mellan dessa tre gårdar går det endast en skogsväg/traktorväg. Gårdarna ligger liksom i en triangel och går mark i mark. Vid Lindbäcken bodde ett äldre par som jag känt sedan jag var liten, liksom jag känt Folke och hans föräldrar. Det var där som min mamma lärde sig mjölka och det var det som starta mina föräldrars resa till att själva bli mjölkbönder. Själv har jag varit mycket i den ladugården som 6-10 åring, och som vuxen varit mycket där nere och hälsat på. Paret som bodde där hade två egna vuxna barn, men inga barnbarn. Thomas och mina barn blev i stället välkomna gäster och kallades av husfrun "mina små dockor".  

Vår nära kontakt med den familjen ledde till att vi blev tillfråga om vi ville köpa Lindbäcken den dagen de inte längre kunde bo kvar. Ingen av deras barn ville driva gården vidare och de visste att vi skulle driva gården i samma anda som de hade gjort sedan slutet av 50-talet. 

Nu hade vi även köpt Lindbäcken, 2014,  och även det boningshuset renoverades men det var inte alls lika omfattande som Östtorp hade varit. Även bostaden på Lindbäcken är uthyrt och vi brukar ekonomibyggnaderna och hagar- samt mark på 8 hektar.

Nu kändes det lite som att vi hade förvärvat något som även skulle komma våra två döttrar till gagn den dagen de blivit tillräckligt stora för att välja om de ville bo på en liten hästgård eller inne i stan.

Sedan kom nästa steg, 2015, i gårdens utveckling. Ett arrende, hos stiftet, på 65 hektar hade lagts ut för budgivning. Mjölkbonden som hade den marken sedan tidigare hade lagt ned sin verksamhet. Denna mark låg också intill våra marker och vi bestämde oss tillslut att våga. Det var fler intressenter som ville arrendera, men lotten föll på oss. Nu hade vi 85 hektar att bruka. För att kunna öka antalet djur så var vi tvungna att antingen bygga nya ekonomibyggnader eller försöka att få arrendera de ekonomibyggnader som hörde till det nya arrendet. Dessa ekonomibyggnader var inte inräknade i arrendet då stiftets plan var att stycka av och sälja. 

Vi räknade och räknade, lade budget och fick banken med oss. Även de som i nuläget hyrde arrendebostaden ville att vi skulle bli köpare då de blev garanterade att få bo kvar. Så vi hade både bank och hyresgäst med oss när vi bestämde oss för att försöka köpa loss fastigheten som skulle styckas av. 

Fastigheten lades ut till försäljning 2016 och vi var med och bjöd. Vi hade förstås ett maxtak vad vi skulle kunna klara av och priset blev högra och högre, till slut passerade det vårt maxtak och vi fick lägga ned vår budgivning. Alla var vi besvikna både vi och hyresgästen, men vi hade gjort vad vi kunde. 

Dagen efter ringde mäklaren upp och berättade att vi hade kommit som nr två i budgivningen, men att stiftet hade bestämt att det ändå skulle bli vi som fick köpa gården. Detta på grund av att de såg en helhet i både arrende och gård.

December 2016 skrev vi kontrakt och det var så Annelunds Eko nöt och lamm startades.

Maj 2019 blev vi färdiga med vår ekocertifiering och får nu marknadsföra oss som uppfödare av ekologiskt kött för nöt och lamm.